Överfall!

Igår kväll när Aron och jag var ute hände något läskigt. Vi gick på en promenad väg med häckar på sidorna, strax före en krök såg jag att det kom någon runt hörnet och böjde mig ner för att ta tag i Arons halsband. Precis innan jag fick tag i honom såg jag i ögonvrån att något litet grått kom farande som ur en kanon. I nästa sekund var Aron borta och det lilla grå trollet efter. Jag blev alldeles kall, inte så mycket för att jag trodde att den andra hunden skulle döda Aron som för att han skulle skrämma honom så att han blir rädd för främmande hundar framöver. Inte så lyckat när valpen bara är knappt 12 veckor!

Så jag kutade efter som en galning förstås och detsamma gjorde den andra hundens matte. Efter kanske 50 m stannade hundarna, den andra hunden skällde och morrade. Aron var jätterädd och hade svansen mellan benen och gnydde. Jag stannade en bit ifrån och kallade på honom och då kom han. Den andra matten kopplade sin hund och började be om ursäkt tusen gånger. Jag kände mig inte så arg på henne direkt, men jag var lite orolig för Aron. Han hade fortfarande svansen långt in på magen men den viftade i alla fall, såg lite lustigt ut. Sedan fick han leka lite med den andra matten och mig och vi pratade med glada röster.

Det gick nog bra, har inte kunnat märka några spår i honom ännu i alla fall. Han är sitt vanliga skuttiga och glada jag. Men jag blev ju så rädd förstås, hur rädd förstod jag när jag kom tillbaka hem och började storgråta med lille Aron i famnen. Han hade väl glömt allt och förstod ingenting. Får väl se sedan efter att Aron vaccinerats hur han reagerar när han får träffa andra hundar. Om inte annat får han väl ta revansch på schnauzern när han vuxit till sig lite... :)