Utställning och race!

I söndags var det en stor dag i Arons liv, och i mitt. Aron deltog i sin första utställning. Det var Springerklubben Uppland-Västmanland som arrangerade utställning i Enköping. De flesta av Arons syskon var också där (alla utom ett faktiskt) så det blev en valpträff samtidigt. Jättekul att se hur stora alla valparna har blivit.

Före utställningen var Aron tvungen att duscha.


Syskonkärlek eller inte så var det ju tävling som gällde och många av syskonen skulle delta i utställningen. Aron och jag har tränat en del och det har gått ganska bra hemma. Väl i hetluften tyckte jag också att det gick ganska bra. Framförallt på ståendet var Aron duktig. När vi sprang runt i ring ville han gärna galoppera för att komma fram till valpen framför. När domaren skulle känna på honom bet han henne lite i fingrarna, vilket kanske inte var helt lyckat. Överlag var jag i alla fall stolt över honom.


Mamma Tåga med sina många barn och deras glada ägare.

Trots all god vilja från min och Arons sida gick det inte så bra resultatmässigt i utställningen. Han kom på sjunde plats, av sju deltagare. Jumboplatsen verkade i alla fall inte påverka honom nämnvärt. Aron var glad över allt godis han fått. Jag kände mig faktiskt också nöjd eftersom han varit så duktig. Det har aldrig varit meningen att Aron ska bli någon utställningschampinjon. Trots det tror jag att vi ska pröva någon mer gång om tillfälle ges. Jag tyckte också att det var riktigt roligt!

Jag försöker visa Aron så gott det går.

Efter utställningen fick Aron busa med brorsan Wilson och det gick hett till. Faktiskt så hett att Aron lyckades krypa ur halsbandet och komma lös. Han verkade bli nästan lika förvånad som jag för det gick rätt lätt att fånga in honom igen.

Husse fortsatte lugnt att fota när Aron kom lös, därav denna bild.

Trots det något nesliga resultatet i utställningen åkte Aron inte tomhänt från Enköping. Ryktet gick att det skulle bli Springer-race, en långt mer prestigefylld tävlingsgren än den simpla skönhetstävlingen. M's tävlingsinstinkt vaknade till liv och han började genast analysera Arons vinstchanser och vilken taktik som skulle kunna vara mest framgångsrik. Kanske någon undrar vad ett Springer-race är? Det gjorde jag med. Det gick till så att varje hund, en och en fick springa mellan två markörer, ägarna hade tillåtelse att locka och pocka och vifta hur mycket som helst. Sedan klockades alla hundar och den snabbaste vann förstås. Aron vann valpklassen! Hurra! Lyckan var stor och klapparna många. Vi har ju övat inkallning på ett liknande sätt då och då sedan Aron var liten (fast utan tidtagning förstås) så han kanske kände igen sig. Eller så var det leverpastejen han fick lukta på precis innan han skulle iväg. Kul var det i alla fall!

När vi kom hem till hussemor på eftermiddagen somnade Aron som en stock under bordet. Jag tror han hade en bra dag, precis som vi hade.


Aron sover gott efter dagens vedermödor.