Det blir en hund

Här kommer det första inlägget. Det här är tänkt att bli en blogg om hundar och då särskilt om min hund. Alldeles nyligen bestämde jag mig för att efter att ha väntat i nästan tio år äntligen köpa en hund. Faktum är att jag nästan blev förvånad när jag kom på att jag faktiskt har möjlighet att ha hund. När jag bodde hemma var det inte tal om någon hund, alldeles för långa ensamma dagar skulle det ha blivit för den och dessutom menade min mamma att en vuxen person måste ta ansvar för hunden och det hade hon ingen lust med. Idag håller jag förstås med henne men då var jag väldigt ledsen och längtade, längtade, längtade.

Sedan när jag flyttade hemifrån har ekonomin inte varit så bra även om jag haft tiden. På somrarna har jag också varit tvungen att jobba många långa dagar. Men så nu, plötsligt, jag sökte några sommarjobb men fick inte det jag ville ha. Gick och kändes allmänt trist och tanken på en hund var delvis begravd under alla omöjligheter. Då kom jag på att nu är kanske den bästa tiden man kan tänka sig att skaffa en hund. Jag har pengar på banken så att jag inte behöver jobba i sommar, ett och ett halvt år kvar på min universitetsutbildning, lite schemalagd undervisning. Jag kan äntligen ha en hund.

Då började tänkandet, funderandet, springandet på bibblan, ringandet till hundkunniga vänner. Vilken ras? Vilken uppfödare? Att jag ska ha en hanhund visste jag redan då jag har bra erfarnhet av sådana sedan tidigare samt att vänner har det och det är alltid smidigt om man har samma.

Nu kommer ju ni in lite sent i proceduren men de raser jag funderat på är flat coated retriever, cocker spaniel, dalmatiner, jack russel terrier, border terrier och springer spaniel. Flatten gick bort eftersom den är alltför krävande, dalmatinern för att den är envis och stor, cockern för att den ofta får problem med öronen och kräver så mycket pälsvård. Terriers har jag aldrig riktigt gillat så då var det springer spanieln kvar. En glad och lättlärd ras som ser ut som en riktig hund. Lagom mycket päls att borsta och dessutom lämpar sig rasen för många olika saker. Jag vill pröva lydnad, spår, agility, sök, det mesta verkar kul just nu.

När rasvalet väl är gjort tänkte jag att det väl mest är att kolla runt lite på blocket, ringa upp första bästa uppfödare och köpa en valp. Så är det INTE. Efter kloka ord från något mer hundkunnig bekant fick jag lära mig om de ärftliga sjukdomar rasen tyvärr lider av. PRA, fuccosidos, dåliga höfter. Inget sådant någonstans är det bästa. Då uppmuntrar man genom sitt valpköp också en sund avel och motverkar skojare som rider på den popularitetsvåg som "drabbat" springer spanieln under de senaste åren. Om du ska köpa en hund, kolla upp rasklubbens lista över uppfödare, där brukar man inte få vara med om man fått klagomål. Kolla upp din valps föräldrar om rasen finns med på rasdata.nu en mycket bra sida! Och kolla din hund mot PRA-registret! Även om det krävs anlag från bägge föräldrarna för att utveckla sjukdomen är en helt anlagsfri valp förstås det bästa.

Jag har nu varit i kontakt med ca fem uppfödare, alla utom en har varit jättetrevliga och det är lätt att bara falla för uppfödarens charm och kanske bilder på valparna på nätet. Gör inte det. Ring ändå runt till flera. Du kommer att se att alla valpar är lika söta och att de flesta uppfödare är trevliga. Titta istället på vad du får, att valpen har en bra stamtavla är ett steg på vägen till en harmonisk hund.

Var på väg att åka ut och titta på en valp som när jag fick den skulle vara fem månader men den blev tyvärr tagen av en person som ringt en vecka före mig. Om du planerar att köpa valp inför sommaren, var beredd på att de är fler som är inne på samma tanke. Eftersom springern är en så populär ras nu för tiden är det många valpar som är tingade redan när de ligger i magen eller till och med före parningen (!).

Av kenneln som hade valpen fick jag i alla fall tips om en annan uppfödare som också hade valpar, lite yngre denna gång vilket egentligen passar mig bättre eftersom jag gärna vill v ara med under den viktiga tiden precis efter att valpen blivit 8 veckor då den påverkas mycket av sin omgivning. Den kullen är nu ca 6 veckor och jag ska åka ut och titta på den på lördag. Gissa om jag längtar, det pirrar i magen så jag inte kan sova. Jag hoppas verkligen att det klickar mellan mig och uppfödaren och förstås mellan mig och valparna! Man kan väl säga som så att från min sida kommer det nog inte vara något problem :)