Ojoj! Nu har det varit mycket ett par dagar. I torsdags var Aron och jag på valpkursen för första gången. Det var både skojigt och nyttigt. Framförallt är jag glad över att Aron fick träffa andra valpar under trevliga former då han varit lite reserverad efter "överfallet". Han verkade lite förskräckt i början men det försvann snart när han upptäckte hur roliga de andra valparna var. Instruktören Evelina var verkade också duktig och vi fick lära oss flera bra övningar för att bygga upp kontakten mellan oss människor och hundarna.
Bland de andra valparna verkade det som det är små hundar som gäller i år, i alla fall i Stockholm. Aron var nog störst i gruppen tillsammans med en underbart söt brun labradorflicka. Annars var det jack russel terrier, fransk bulldog, tax, bichon havanais m fl, m fl. Då undrar ni förstås vilken av valparna som var sötast. Förutom Aron då! Faktum är att det går en sharpei i gruppen och den är ju förstås helt underbar. Jack russel terriern är också otroligt söt även om den låter som en trasig diskmaskin :)
När vi kom hem från kursen la sig både Aron och jag utslagna i soffan. Jag var helt körd i huvudet efter pärsen att ta sig till kursen, gå kursen och ta sig hem. M kunde inte följa med den här gången så det var bara Aron och jag. Svettigt! Många andra var faktiskt två som gick på kursen (två människor alltså) och det finns nog en del fördelar med det. Nästa gång är om en vecka så jag hoppas M kan komma med då.
Vi fick faktiskt läxa från kursen också, riktigt mycket, så vi har en del att göra om dagarna. Det gäller att hålla koll på hur många gånger man gjort varje övning så det blir rätt (eller i alla fall nästan rätt).
Påv kvällen efter kursen hände en lite olycklig grej. Jag råkade klämma Arons tass i dörren, dumt! Han fick ont och har haltat lite sedan dess. Nu på lördag morgon har vi varit ute och det verkar bättre, han stöder mer på tassen och är också piggare och skuttigare. Vi träffade en blandras och en riesenschnauzer när vi var ute och han skuttade runt lite med dem. När de gick följde han efter, Aron verkar älska andra hundar lika mycket som människor (förutom mig då som han älskar maximalt megamycket över allt annat ;) ). Men när jag ropade och gjorde mig lite rolig kom han i alla fall galopperande med tungan fladdrande. Då värms hjärtat kan jag säga.
Ingen bild från valpkursen tyvärr (hur skulle jag ha mäktat med att sköta en kamera också?). Så det får bli en gammal. Aron gillar att ligga under sängen.