Överfall!

Igår kväll när Aron och jag var ute hände något läskigt. Vi gick på en promenad väg med häckar på sidorna, strax före en krök såg jag att det kom någon runt hörnet och böjde mig ner för att ta tag i Arons halsband. Precis innan jag fick tag i honom såg jag i ögonvrån att något litet grått kom farande som ur en kanon. I nästa sekund var Aron borta och det lilla grå trollet efter. Jag blev alldeles kall, inte så mycket för att jag trodde att den andra hunden skulle döda Aron som för att han skulle skrämma honom så att han blir rädd för främmande hundar framöver. Inte så lyckat när valpen bara är knappt 12 veckor!

Så jag kutade efter som en galning förstås och detsamma gjorde den andra hundens matte. Efter kanske 50 m stannade hundarna, den andra hunden skällde och morrade. Aron var jätterädd och hade svansen mellan benen och gnydde. Jag stannade en bit ifrån och kallade på honom och då kom han. Den andra matten kopplade sin hund och började be om ursäkt tusen gånger. Jag kände mig inte så arg på henne direkt, men jag var lite orolig för Aron. Han hade fortfarande svansen långt in på magen men den viftade i alla fall, såg lite lustigt ut. Sedan fick han leka lite med den andra matten och mig och vi pratade med glada röster.

Det gick nog bra, har inte kunnat märka några spår i honom ännu i alla fall. Han är sitt vanliga skuttiga och glada jag. Men jag blev ju så rädd förstås, hur rädd förstod jag när jag kom tillbaka hem och började storgråta med lille Aron i famnen. Han hade väl glömt allt och förstod ingenting. Får väl se sedan efter att Aron vaccinerats hur han reagerar när han får träffa andra hundar. Om inte annat får han väl ta revansch på schnauzern när han vuxit till sig lite... :)

Spruta!

Sådär ja! Pratade precis med djurkliniken Roslagstull och beställde tid för Arons 12-veckorsvaccinering. Han ska få en jääääättespruuuuta men vet ännu ingenting. Själv tycker jag att det ska bli ganska spännande och roligt att åka till veterinären. Har ju aldrig varit hos någon tidigare.

Sovmorgon

Idag väckte Aron mig vid halv nio! Hurra! Äntligen har han börjat sova lite längre tänkte jag och hoppade glatt upp. Vi gick ut och han gjorde det han skulle ute. Yes! Gick in och åt frukost och myste och pyste över att min valp redan blivit så duktig. Något senare skulle M sätta sig vid datorn och svor till, han hade klivit i...hm, något som gjorde hans strumpa blöt. Inte bra...Aron blev plötsligt mycket mindre populär. Han måste ha smugit upp tidigt utan att jag hört och ja, ni vet. Suck! Men han tänkte säkert bara på mig, ville låta mig slippa springa ut halv sju som vi brukar. Det var ju snällt förstås :) Gäller bara att se på saken på rätt sätt.

Även i övrigt har Aron varit kinkig idag, han har bitits och gnällt och hoppat. Är väl någon sorts reaktion på att han var så snäll igår när M's mamma var här. Usch, undrar hur han kommer att bli när det blir dags att tappa valptänderna och det verkligen börjar klia i tänderna...

På kvällen var jag ute och käkade med tjejerna från jobbet. Det var skönt att komma ut lite, både från Aron och framförallt från tentapluggandet (som jag pysslar med parallellt med valpfostrandet). När jag kom hem skulle Aron ut på sin sista rastning så M och han mötte mig nere i tamburen. Hjärtat blev faktiskt ganska varmt när den lille krabaten kände igen mig, eller i alla fall blev väldigt glad över att se mig (liten brasklapp där eftersom han blir glad att se ALLA). Okej då, han är väl världens finaste ändå.

Jubileum!

Idag har Aron varit hos oss i en hel vecka! Faktum är att det känns som om han har bott här mycket längre. Det har varit en omtumlande vecka med många tidiga morgnar och lite äckligt stuff på golvet. En dag när M skulle gå upp trampade han rakt i en kissfläck, så kan det vara.

Vi tycker att Aron har vuxit lite och det har han väl också men det är väl tveksamt om det verkligen går att se. Numera kan han "sitt" och sitt namn. Oftast kommer han när vi ropar och han går duktigt i kopplet även om vi inte använder det så ofta. För det mesta får han flyga fritt med sina långa öron. Öronen tycker jag förresten också har blivit lite längre, han sopar golvet med dem när han går runt och nosar (och det kan behövas med tanke på all smuts han och vi drar in). Även om Aron inte får sova i sängen har den blivit märkbart grusigare. När jag varit ute med Aron vid sex när han vaknar brukar jag inte orka ta av mig byxorna innan jag lägger mig igen, och byxorna har ju gått omkring i blöta gräset.

Igår var M(2) & E här för att hälsa på Aron. Deras schäfer Zorro hade dock fått stanna hemma. Aron har inte fått sitt tolvveckorsvaccin än och får därför inte hälsa på några andra hundar ännu. Men nästa vecka ska vi alltså till veterinären, får se hur det går. Jag har klippt några av Arons klor de senaste dagarna och det har gått ganska bra. Har också kikat honom lite i munnen bara för att han ska förstå att det är helt normalt.

Uppfödaren sa att vi inte skulle oroa oss om Aron inte åt ordentligt till en början, det har inte varit något problem. Han smackar glatt upp varanda kula han får och letar ett tag i skålen efter fler.

Idag var vi ute på en lite längre promenad (vilket ändå INTE är långt :) ) och gick en liten stig upp i skogen. Aron tyckte att det var jätteroligt och sprang runt som en galning. Ute gräsmattan fick han också leka lite med sin nya frisbee som han fick av mamma och D. Den var himla rolig!

Sjuk! (bara jag, inte Aron)

Har åkt på en jätteförkylning, precis lagom till att jag blev frisk från den förra. Pust och stön, mycket olägligt nu när Aron kommit hem och jag dessutom måste plugga till tentan. Har nog snutit mig över 50 ggr redan idag och klockan är 11.30. Har nog nyst 25 ggr.

Aron har varit en liten skithund idag. Han vaknade redan vid sextiden och gick upp och kissade på golvet (egentligen mitt fel eftersom jag inte oorkade gå ut med honom då). Var ändå tvungen att gå upp och torka kisset och då blev han jätteglad förstås och började anfalla mina tår. Bita! Bita! Bita! Inte det roligaste när man är trött och jättetäppt i näsan. Försökte lägga mig med Aron i soffan och det gick en stund men sen kom han kravlande och ville bita i näsan och i kudden och gräva i dynorna. Det vara bara att masa sig upp och ta på sig kläderna vid halv åtta. Precis innan vi skulle gå såg jag att Aron bajsat bakom soffan, skitkul...

Ute var han glad och sprallig, kom när jag ropade men det han skulle ha gjort ute hade han redan gjort inne. Han blev vild och galen när jag satte på kopplet och skulle anfalla och döda kopplet. När i var inne igen och skulle torka tassarna (han brukar sitta så snällt då) sprattlade och sparkade han som en tok. Medan jag åt frukost skällda han ut ett par gummistövlar och fortsatte med sina tåattacker. Funderade lite på att sälja honom till cirkus. Han kunde visas upp som världens enda håriga muräna. Sedan lagom till att M vaknade blev Aron trött och somnade sött i sin korg. M tyckte att han var en så söt och duktig hund...

Alldeles nyss var M och jag ute med Aron igen. Då var han också så snäll, gick fint i kopplet och när vi kom hem satt han alldeles stilla i M's knä och fick sina tassar torkade. Funderar lite på om han kan ha splittrad personlighet?

Förresten igår var mamma och D här och träffade Aron för första gången. Då visade han visserligen lite av sina muränatendenser men mesta tiden sov han lugnt i soffan. Aron fick presenter, en blå frisbee (som han inte har fått sätta tänderna i riktigt än, den är för fin tycker jag :) ) och två sorters tuggpinnar. Igår kväll (till melodifestivalen) fick han smaka en av sorterna och verkade gilla den skarpt. På ett par minuter hade han satt i sig pinnen plus alla smulor som hamnat i soffan.

Nu sover Aron snällt i korgen igen. Kanske inte säljer honom ändå...

Aron är här!

Allt gick bra i onsdags. Vi kom ut till uppfödarna lite före 18 och möttes av Aron, uppklädd i litet blått sidenband dagen till ära. Det blev en del prat om foder, kloklippning, vaccinering och sånt. Sedan fick jag skriva på köpeavtalet och Aron var färdig att följa med oss hem. Lite oroliga var vi för hur det skulle gå att åka bil så långt men det gick över förväntan. Jag satt i baksätet med Aron i knät och M körde. M blir så lätt åksjuk själv så han vet väl hur man ska köra försiktigt :)

När vi kom hem nosade Aron runt en del men helst ville han bara sitta i knäet. Vi gav honom mat och medan vi åt vår egen passade han på att kissa och bajsa på parketten. Torka, torka. Faktiskt är det enda gången han hittils har bajsat inne vilket ju är skönt. Eftersom Aron inte ska få sova i sängen la vi honom i hans lilla korg på kvällen. Det gick bra, han sov och vi gick och la oss. Vid halv två vaknade jag av att Aron slickade mig i ansiktet. Tror mest att det var av ensamhet han gnydde och inte för att han behövde kissa men vi gick i alla fall ut och han kissade. Samma sak vid fyra. Sedan la jag mig i soffan med honom bredvid och vi sov till halv nio. I natt verkade Aron tryggare och somnade igen när man pratade lugnt med honom. Frampå morgonen flyttade jag ändå över till soffan eftersom det är så mysigt att ligga och gosa med honom. Han sov med huvudet i min halsgrop.

Det enda vi har gjort hittils i träningsväg är att börja med inkallning. Vi ropar "Arooon" och försöker göra oss så roliga det går, ibland får han lite skinka också när han kommer. Det fungerar ganska bra faktiskt och han kommer nästan alltid när vi ropar (än så länge...).

För övrigt börjar Aron bli kvarterets kändis och favorit, nästan varje gång vi är ute (och det är ett par gånger per dag) är det nya möten med människor som vill klappa, gosa, klämma och känna. Valp = den bästa kontaktannonsen!

Aron har också visat sig vara en riktig gosevalp som allra helst vill vara i knäet, jämt. Väldigt mysigt när man sitter och tittar på TV med en varm plätt på magen. Inte lika kul när man ska äta...

Dan före dan...

Imorgon är det dags. Aron ska komma hem. Fick mejl idag från gulliga uppfödaren och Aron ska till "frissan" idag, lyckligt ovetande var han tydligen när jag fick mejlet. Undrar hur det gick. Får se imorgon.

I natt somnade jag inte förrän vid fyra. Låg och tänkte på Aron och allt möjligt. Tänker mycket på honom förstås och oroar mig lite för om det ska gå bra eller inte. Men mest är det roligt och pirrigt och glatt i magen!

Var inne på nätet idag och hittade två jättebilliga hundböcker på Bokus som jag ändå tänkt köpa någon gång, kunde inte låta bli att beställa. Gratis frakt för studenter är det också (man spar hela 19kr!). De ska komma inom 3-6 arbetsdagar så kanske, kanske hinner jag få dem den här veckan. Hoppas! Lyckliga lydiga hundar av Anders Hallgren och Din Hund - som valp, som unghund av Sven Järverud heter böckerna förresten.

Bara en dag kvar!

Nu är det bara en dag kvar tills vi ska hämta Aron. Iiiii! Det pirrar i magen flera gånger per dag! De saker jag köpte på nätet har nu kommit, förutom en kam som inte fanns inne så den ska skickas nu i veckan. Det tog precis en vecka från det jag beställde tills paketet låg hemma på sängen. Bra jobbat tycker jag. Repeterar lite vad jag köpt till Aron:

Från djuraffär:
-koppel (svart i läder 1.80 m långt)
-halsband (svart i läder och nylon (tror jag), ställbart med klickspänne)
-hundfilt (blå- och vitrutig, som en en hästensäng :) )
-Gnagrep

Från nätaffär:
-Gul klotång för medelstora hundar
-Hundtandkräm och tandborste (vet inte hur mycket jag kommer att borsta men vill i alla fall vänja honom vid att jag petar lite i munnen)
-Vikt tuggben (vitt)
-Tennisboll med tassavtryck
-Två spanielmatskålar för hundar med långa öron (rostfria med gummikant och tassavtryck på)
-Pälskam i metall med smala pinnmellanrum på ena sidan och bredare på den andra.

Från ICA:
-Hundbajspåsar :)

Igår var jag och M också och rotade vid ICAs varuintag och snodde en blå brödplastback som Aron ska få som sovplats. Tror inte att jag kommer att köpa någon riktig "hundsäng". Det verkar dyrt och onödigt. Dessutom gnager ju valpar så mycket så om det ska ske blir det senare när Aron blivit större.

För övrigt lider jag svårt av min pollenallergi för tillfället. Kan vi inte allihop hjälpas åt att plocka bort alla björkarnas pollenkorvar? Såå lång tid skulle det inte ta...eller? Igår svullnade mitt ögeröga upp efter att jag antagligen fått in vad M kallade en "jättepollenklump" i det. Blev liksom slappt och rött och rinnigt. Läskigt. Senare på kvällen blev det i alla bättre och idag har det känts helt okej. Puh!

Handpenning och shopping

Allt är nu klart med Arons uppfödare och jag har betalt en handpenning, resten kommer jag att betala när jag hämtar honom. Vi har bokat en hyrbil till den sjuttonde maj eftersom jag tycker att det är onödigt att han ska behöva åka med ett stimmigt tåg. Dagen när han flyttar kommer att vara tillräckligt omtumlande ändå. Det känns jättepirrigt i magen nu när jag har kommit så här långt. Nu är det bara att vänta en dryg vecka så går min dröm i uppfyllelse. Det kanske kan låta märkligt för vissa, att en hund kan vara en människas dröm men så är det. Faktum är att jag inte förrän jag nu gör verklighet av den har förstått hur stark önskan var. För de som ännu inte uppfyllt någon av sina stora drömmar kan jag säga att det faktiskt är en skön känsla. Kanske blir det extra starkt när det är en dröm som varit "omöjlig" att uppfylla, jag har helt enkelt inte haft möjlighet att ha en hund även om jag även tidigare skulle ha haft råd med själva kostnaden. Nu känns det i alla fall bra!

I fredags var vi i en djuraffär och köpte en liggfilt, koppel, halsband och en leksak. Jag köpte ett halsband och koppel som han kan ha även när han blir stor, tyckte det var onödigt att köpa ett mindre eftersom han ändå kommer att växa så snabbt. När det gäller leksaker var jag rätt osäker. Efter vad jag har läst i böcker ska man inte köpa leksaker i plast, trä, eller gummi, blir inte mycket kvar då. Efter mycket funderande köpte jag ett gnagrep med två knutar i ändarna. På kvällen beställde jag även en del saker från internet. Matskålar, klotång, kam, hundtandkräm och en tennisboll, hoppas bara att det hinner komma före Aron!

I lördags städade jag och M lägenheten inför Arons ankomst. Dammsög och torkade under sängen, bakom soffan, under mattan. Inte så bra om en liten hund kryper in där och blir alldeles dammig. Det låter kanske lite konstigt men att förbereda sig för en hund är lite som att förbereda sig för ett barn. Helt plötsligt sitter man och pratar om ansvar och "klarar vi det här", hur ska vi göra hemmet säkert för honom osv. Mest är det ju jag som pratar i och för sig. Det är mest jag som vill ha en hund men eftersom beslutet påverkar alla i familjen så hade det inte varit möjligt om inte M låtit sig övertalas.

På söndagen vaknade jag tyvärr stenförkyld, är fortfarande sjuk idag (onsdag) även om det håller på att bli bättre. Det var INTE bra eftersom jag har massor av skola att göra. Det är sluttenta snart och det känns som om jag måste ta tillvara varje minut för att ha en chans där. Dessutom vore det inte fel att göra bort en del innan Aron kommer eftersom jag vet att jag kommer att vilja spendera mycket tid med honom. Längtar efter honom så att jag blir grön!

Det viktiga namnet

Sedan det blev bestämt att det blir en hund (och lite innan dess också) har jag funderat på NAMNET. Själv har jag alltid gillat att hitta på namn till saker, från gosedjur till tv-spelsgubbar, datorer och förstås iPoden. Det är mycket viktigt att saker får bra namn. Ooooh! Hur viktigt är det då inte att hunden får ett bra namn???!!! Trots att jag velat ha en hund så länge har det inte blivit av att jag har tänkt så mycket på namnet, vilket är synd har jag nu kommit på eftersom det är svårare än det verkade att komma på något bra. Det finns en del hemsidor på nätet med förslag på hundnamn. Den intresserade kan besöka några av de sidor jag hittade under mitt letande.

Agria

Pedigree

Canis

Mountainvalley-dogs

En tanke jag hade var att döpa hunden efter någon känd person, Clintan, Bogart, Elvis, men jag kom på att det inte är bra om namnet är så starkt förknippat med en person. Dels kan det ju hända att man gillar personen mindre om några år och då kanske det inte är lika roligt att förklara hundens namn för alla, dels tar ett så förknippat namn lite från hundens egen personlighet tycker jag. Namnet ska ju vara hundens. Samma sak blir det med många vanliga namn (som annars kan vara ganska fint även på djur tycker jag) som Martin, Jonas, Kenneth (såg i och för sig en hund som hette det och tyckte att det var rätt sött). Man vill ju inte behöva tänka på den där jobbiga grannen eller liknande varje gång man kallar på sin hund och många namn är tyvärr ganska vanliga.

Så har vi de klassiska hundnamnen tillsammans med de lite mer udda namnen (Charlie, Zorro, Tarzan och Gurkan, Göken, Kompis). Lite tråkigt är det med ett klassiskt hundnamn tycker jag eftersom de också är så pass vanliga, dessutom kan de kännas lite opersonliga (detta är förstås högst personliga :) åsikter och jag tycker absolut inte att namnen är fula eller dåliga eller liknande). De mer udda namnen strök jag direkt eftersom jag inte tycker att de är namn, åtminstone passar de inte till min ras.

En engelsk springer spaniel ser lite ledsen ut eller i alla fall allvarlig så många namn som passar på andra raser passar inte på dem (såg en mops som hette Luciano vilket jag tyckte var väldigt gulligt, speciellt eftersom jag gillar opera).

Några namn som ändå var med rätt länge var:

Jack
Ico/Aiko (fick idén från TV-spelet)
Tim
Molle
Balto
Clint (efter Clintan såklart)
Jesse (efter Jesse Malin)
Vito/Dito (Vito Corleone...Dito???)
Neill (efter Neill Young)
Glottis (efter Glottis i Grim Fandango)
Frankie (efter polaren i Springsteens låtar)
Aron

Sedan var det dags för alla tips om själva konstruktionen av namnet. Hörde att namnet skulle innehålla "s" så skulle hunden lättare höra namnet. Samma sak med flera stavelser, en stavelse är tydligen för lite. Det senare håller jag med om på så sätt att det är lättare att ropa och trevligare att säga ett namn på flera stavelser. Det är på något sätt lättare att lägga in känsla i ordet (igen en personlig åsikt förstås) så då försvann alla namn med en stavelse. De namn som är väldigt förknippade med personer tog jag också bort. Glottis och Frankie gillade jag men tog bort dem ändå eftersom de inte var tillräckligt fina. Det ska vara ett fint namn också :) Ico låter mer som en tjej så det gick bort. Molle och Balto hette två syskon till min valp och de hade nog fått behålla sina namn om de kommit till mig, tycker det var söta namn även om Molle i och för sig förknippas en aning med den där dokusåpakillen (varför kommer jag ens ihåg honom???)

Så var det bara Aron kvar. Ett fint, ganska ovanligt, allvarligt men gulligt namn som passar en springer från valp till vuxen. Och så hette ju Elvis faktiskt Aron i mellannamn, så lite är han döpt efter en person också, fast utan den direkta kopplingen. Nu heter han Aron, uppfödaren har börjat kalla honom det och det känns bra.

Jag längtar efter Aron så det pirrar i magen och spritter i benen!

På besök i valplådan

I lördags var jag och hälsade på valparna. Faktum är att jag fick en smärre chock när jag kom i närheten av valphagen. Nio stycken sjuveckorsvalpar kan vara ganska vilda! Uppfödaren började lyfta ut dem en efter en och berättade samtidigt vad som skilde dem åt. Allt hon sa blandades samman i mitt huvud när valparna började myllra runt mig. Ganska snart släpptes hela gänget ut på tomten vilket lättade lite på "trycket" och gav oss möjlighet att prata lite mer med uppfödarna som var jättetrevliga. Alla valpar verkade pigga och glada och mina otränade ögon kunde inte se några större skillnader i storlek eller framåtanda. Jag hade tänkt innan att jag skulle försöka kolla om det var någon valp som verkade mer tillbakadragen eftersom jag hört att man då inte ska ta denna (om man inte vill ha en väldigt lugn och ängslig hund). Ingen av valparna hade som sagt dettaa beteende (just när jag var där i alla fall). Det var väldigt skönt att veta att jag inte behövde välja någon valp just då för jag var helt kollrig i huvudet och undrade mest över vad jag gett mig in på. Allting blev så verkligt när jag stod där med valparna som sprang omkring och uppfödaran som pratade chippning och matråd och utställningar. Jag började fundera på om jag verkligen skulle klara av att ta hand om en av de här små ulltottarna. Samtidigt pirrade det i magen av lycka. Min dröm håller på att gå i uppfyllelse!