Shopping

Härom dagen var jag inne i stan med en kompis och tittade lite i affärer när vi sprang på den här underbara burken. Hon blev omedelbart avundsjuk på mig för att jag har en hund och därför "fick" köpa burken. Visst är den fin! Har inte bestämt riktigt ännu om jag ska ha hundgodis eller leksaker i den.

Valpkurs fortsättning

Måste också berätta att Aron och jag har nu har börjat på valpkurs fortsättning. Den pågår varje tisdag, fyra veckor i rad. Igår var vi på det första kurstillfället och det verkar mycket lovande. Instruktören är densamma som på valpkursen som jag var mycket nöjd med. Tempot är dock högre vilket passar oss bra tror jag. Vid det första tillfället körde vi kontaktövningar, övade på sitt utan dubbelkommando och på längre avstånd samt i rörelse och började även träna på att hundarna ska komma och sätta sig på vår vänstra sida vid inkallning.

Hårda läxor är det också, inte så slappt som på den första valpkursen. Nu ska hundarna kunna dessa saker till nästa gång, gulp. Vi har tränat idag, trots ösregn och det gick sådär, två steg fram och ett tillbaks. Roligt är det i alla fall att gå på kurs.

Efter utställningen och framförallt racet har jag börjat fundera alltmer på agility. Det har ju alltid varit meningen att Aron och jag ska prova det men jag är ännu mer sugen nu. Det är kul att tävla och sätta upp mål och så. Men först måste Aron få växa färdigt i kroppen. Får bli lydnad så länge.

Utställning och race!

I söndags var det en stor dag i Arons liv, och i mitt. Aron deltog i sin första utställning. Det var Springerklubben Uppland-Västmanland som arrangerade utställning i Enköping. De flesta av Arons syskon var också där (alla utom ett faktiskt) så det blev en valpträff samtidigt. Jättekul att se hur stora alla valparna har blivit.

Före utställningen var Aron tvungen att duscha.


Syskonkärlek eller inte så var det ju tävling som gällde och många av syskonen skulle delta i utställningen. Aron och jag har tränat en del och det har gått ganska bra hemma. Väl i hetluften tyckte jag också att det gick ganska bra. Framförallt på ståendet var Aron duktig. När vi sprang runt i ring ville han gärna galoppera för att komma fram till valpen framför. När domaren skulle känna på honom bet han henne lite i fingrarna, vilket kanske inte var helt lyckat. Överlag var jag i alla fall stolt över honom.


Mamma Tåga med sina många barn och deras glada ägare.

Trots all god vilja från min och Arons sida gick det inte så bra resultatmässigt i utställningen. Han kom på sjunde plats, av sju deltagare. Jumboplatsen verkade i alla fall inte påverka honom nämnvärt. Aron var glad över allt godis han fått. Jag kände mig faktiskt också nöjd eftersom han varit så duktig. Det har aldrig varit meningen att Aron ska bli någon utställningschampinjon. Trots det tror jag att vi ska pröva någon mer gång om tillfälle ges. Jag tyckte också att det var riktigt roligt!

Jag försöker visa Aron så gott det går.

Efter utställningen fick Aron busa med brorsan Wilson och det gick hett till. Faktiskt så hett att Aron lyckades krypa ur halsbandet och komma lös. Han verkade bli nästan lika förvånad som jag för det gick rätt lätt att fånga in honom igen.

Husse fortsatte lugnt att fota när Aron kom lös, därav denna bild.

Trots det något nesliga resultatet i utställningen åkte Aron inte tomhänt från Enköping. Ryktet gick att det skulle bli Springer-race, en långt mer prestigefylld tävlingsgren än den simpla skönhetstävlingen. M's tävlingsinstinkt vaknade till liv och han började genast analysera Arons vinstchanser och vilken taktik som skulle kunna vara mest framgångsrik. Kanske någon undrar vad ett Springer-race är? Det gjorde jag med. Det gick till så att varje hund, en och en fick springa mellan två markörer, ägarna hade tillåtelse att locka och pocka och vifta hur mycket som helst. Sedan klockades alla hundar och den snabbaste vann förstås. Aron vann valpklassen! Hurra! Lyckan var stor och klapparna många. Vi har ju övat inkallning på ett liknande sätt då och då sedan Aron var liten (fast utan tidtagning förstås) så han kanske kände igen sig. Eller så var det leverpastejen han fick lukta på precis innan han skulle iväg. Kul var det i alla fall!

När vi kom hem till hussemor på eftermiddagen somnade Aron som en stock under bordet. Jag tror han hade en bra dag, precis som vi hade.


Aron sover gott efter dagens vedermödor.

Dekadent valp...

Ni kanske tror att allt är bra här och att Aron är Guds bästa valp eller hur man nu ska säga. Här kommer bildbevis på att så INTE är fallet. I själva verket är Aron ute på kvällarna, röker gräs och jag vet inte vad...

Aron&Amy

Arons nos och Amys öga...


Ett litet reportage från när Aron träffade sin släkt kommer här. Skrev ju lite om det i förra inlägget men då hade jag inte hunnit föra över bilderna. När vi kom fram var Aron ivrig att komma in i trädgården, kanske kände han igen sig, kanske inte. Han positionerade sig i alla fall intill grinden, där han låg och klämde medan syrran Amy, mamma Tåga och "farbror" Oliver kom fram och hälsade. Det är ingen underdrift att säga att Aron fegade ur direkt...Mamma var ju så sträng, och syrran så stark!

Aron ligger lågt och blir nosad på av syrran

Efter ett tag verkade stränga mamma i alla fall glömma bort Aron lite (hon somnade under bordet istället). Då kunde Aron leka med Amy och det var ROLIGT! Springa, springa, springa...och krypa in under bilen. Syrran visade Aron allt det roliga man pysslar med i Västerås.
Arons söta syster Amy.


Efter ett tag var i alla fall Aron tvungen att gå in för han skulle till frissan. Där blev han klippt med en surrande maskin och sax. Det var nog inte så jätteskoj men han var tålmodig och blev väldigt fin.Efter klippningen blev Aron så här fin!

Miss wet t-shirt?

Kom på att jag bara måste lägga ut några bilder från den sista dagen på valkursen. Då hade vi en tävling som gick ut på att valpen skulle kläs på en t-shirt så snabbt som möjligt. Egentligen var det en hanteringsövning men en väldigt rolig sådan. Det gick sådär för mig och Aron. Vann gjorde yorkshireterriern Dolores men shar-peien Samson var absolut charmigast. Han verkade gilla att bli fotograferad också. Till skillnad mot Aron som bara tyckte allt var jobbigt och fånigt.

Samson är ganska charmig...


Aron stretar.

Länge sen sist!

Aron i trädgården på semester



Aron hemma i hallen hos mattemor

Det var länge sedan bloggen uppdaterades. Aron och jag har varit på semester hemma hos Mor (min alltså) och M har jobbat. Hemma hos mattemor trivdes Aron ganska bra men han verkade lite förvirrad i början av att huset var så stort. Rumsrenhetsträningen fick sig tyvärr en rejäl törn...idag, vid nästan fem månaders ålder kan jag i alla fall säga att Aron är "i princip" rumsren. Han har till och med börjat gå till dörren och markera att han är nödig vilket jag aldrig trodde han skulle lära sig :) Hurra för Aron!

Om någon undrar hur det gick på valpkursen kan jag meddela att Aron tog sin examen den 27 juni och fick diplom och presenter. Jag har nu anmält honom till en fortsättningskurs som vi börjar på i slutet av augusti. Det ska bli kul!


Arons kompis Odessa


Annars tickar det mesta på som vanligt. Aron växer och växer och har hunnit bli jääättestor vid det här laget. Nu ser han nästan ut som en vuxen fast rätt liten springer spaniel. Varmt har det varit, jobbigt för Aron med sin svarta päls.

Härom dagen blev Aron anmäld till sin första utställning. Det blir Springerklubben Uppland-Västmanlands utställning i Enköping den 20 augusti. Spännande! Idag var vi in till Odenplans Zooaffär och köpte ett utställningskoppel. Sedan softade vi lite i Kronobergsparken och medan vi satt där på en bänk (alldeles nära där Aron gick på valpkurs tidigare) kom tre håriga hundar, deras förare och en instruktör och började utställningsträna mitt framför ögonenpå oss. Aron tittade och lärde hoppas jag! Det såg svårt ut men de håriga var väldigt duktiga och kunde stå fint alldeles utan hjälp. Vi fick också veta att det inte bara är hunden som ska springa rätt utan även föraren. Instruktören demonstrerade rätt, hängande springstil. Så ikväll ska vi träna lite, när det blivit något svalare.

En jobbig sak är att Aron har börjat kinka med maten, inte roligt. Han som förut varit så matglad! Vet inte vad det beror på men vi har prövat att inte blöta fodret innan han får det och han verkar gilla hårt bättre. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

I helgen hälsade vi på hemma hos Arons mamma Tåga och uppfödarna H och G och deras barn. Det var jättetrevligt. Vi människor fikade under ett snurrande parasoll (det blåste lite) och hundarna kutade runt som tossar förstås. Arons syster Amy bor kvar hemma hos uppfödarna och henne var det roligt att leka med. Inte lika roligt var det för Aron att träffa mamma Tåga. Hon var så sträng mot sin förlorade son och gruffade på honom så han blev alldeles liten och hopkrupen. Inte blev det bättre heller när syrran var mycket muskligare, brädad av en tjej blev Aron. Vi ska försöka göda Aron lite på H's inrådan men det går som sagt inte så bra.